Intensivvården och Covid-19-situationen

Jag tror att vi är många med mig som förstår att sjukvården behöver allmänhetens hjälp i rådande tider för att minska deras belastning. Vi förstår att efterfrågad sjukvård riskerar att bli större än möjligt utbud. Sjukvården generellt. Och intensivvården specifikt. Men frågan är om vi kan förstå och förklara varför?

Kanske har du, precis som jag, rört dig förhållandevis lite i sjukvårdsmiljöer. Knappt aldrig besökt en intesivvårdsavdelning. Aldrig behövt tänka i vare sig antaganden eller reella tal hur sjukvårdsbehovet på vårt lands intensivvårdsavdelningar ser ut? Hur är lokalerna utformade? Som i tv-serien, i boken jag läser eller som i nyhetsinslagen från andra länder? Finns det plats för 20 patienter eller 100? Jag hade inte en aning. Jag hade även ytterst svårt att avgöra hur mycket tid och resurser en ”vanlig” intensivvårdspatient tar i anspråk kontra en med Covid-19?

För att råda bot på min egen okunskap har jag nu med hjälp av min make, som lämpligt nog är specialistläkare inom anestesi och intensivvård, fått några av de svar på frågorna som för mig tidigare var en enda röra. Det vill säga, att min tidigare något suddiga bild, skapad av en liten egenupplevd tid i sjukhusmiljö, samt olika inlägg av ”heads up” ”stanna hemma” ”avlasta vården” från såväl nyhetsrapportering som sociala medier, nu blivit tydligare.

Enligt min make ser det ut ungefär så här. I Sverige har vi före Covid-19’s intåg ca 540 stycken intesivvårdsplatser fördelade över landet. Som exempel har Nya Karolinska Sjukhuset i Solna mellan 40–50 platser totalt (Centrala-, Thorax-, Neuro-, ECMO- och Barnintensiven). Övriga Stockholmssjukhus har mellan 10 och 15 platser och ett större länssjukhus har 6–8. Värt att notera att de flesta av dessa sjukhus har dock ett större antal fysiska platser, men antalet platser som man har öppna är beroende av resurser, det vill säga, antalet personal per patient. Flera Stockholmssjukhus har också de senaste månaderna i snitt haft en högre beläggningsgrad än 100% på sina platser.

Även om det finns något fler fysiska platser än vad som vanligtvis används kommer dessa inte räcka till i det nuvarande och kommande läget. Dels den tidigare nämnda personalbristen, dels antalet patienter och även den vistelsetid en Covid-19-patient tar och beräknas ta i anspråk. Om vi tar personalfrågan är det redan innan Covid-19-utbrottet framförallt en skriande brist på intensivvårdssjuksköterskor. Men inte heller intensivvårdsläkare eller undersköterskor med rätt kompetens finns i tillräcklig mängd. Delar av den samlade personalstyrkan faller nu även bort i omgångar då även de blir sjuka och tröskeln att stanna hemma är som vi alla vet, numera allmänt beslutad till 0. Minsta symtom, inget jobb. Antalet patienter som redan är eller kommer att insjukna så pass att de kräver intensivvård av någon annan orsak än Covid-19 (såsom till exempel trauma, blodförgiftning, intoxikationer, hjärtstopp mm) kommer givetvis fortfarande att belasta vården. Att ta hand om en intensivvårdspatient är heller ingenting ”alla läkare” kan, utan det är en specialitet (anestesi och intensivvård) med sina specifika kunskaper. Med andra ord, så lika lite som du kan ställa in en allmänläkare att operera höft eller knäproteser, kan du ställa in kirurger att ta hand om våra Covid-19-patienter. Hur oerhört skickliga de än är!

En genomsnittlig intensivvårdspatient har en vårdtid på en intensivvårdsavdelning på ca 2–4 dagar. Men det finns förstås många som kräver en betydligt längre tid än så. Den genomsnittligt vanliga tiden kan ställas i relation till en Covid-19-patient som är i behov av intensivvård. Covid-19-patienten förväntas ligga åtminstone två veckor i respirator innan dess att de blir så pass bra att respiratorbehandlingen kan avslutas och efter ytterligare några dagar förhoppningsvis kunna flyttas till en vanlig vårdavdelning. Redan nu är det alltså en kraftigt ökad inströmning av dessa Covid-19-patienter till sjukhusen som behöver intensivvårdas och de kommer att behöva sin intensivvårdsplats under lång tid.

För att möta den nuvarande och kommande situationen görs en mängd åtgärder. Det byggs i rasande fart fler fysiska platser på mer eller mindre alla landets sjukhus. Treskift blir tvåskift och extrapersonal tas in. Många (inklusive min make…) jobbar långt mer än 8-timmars-dagar och 40-timmars-veckor. Men ingen kan trolla…

Så oavsett om du är personen som ser skeenden i bilder eller i siffror så hoppas jag att den här just nämnda beskrivningen har fått intensivvårdssituationen och dess nuvarande och kommande utmaningar i Covid-19-krisen att klarna något. Alla rekommendationer om olika åtgärder vi kan göra för att minska den snabba spridningen är med andra ord, på många sätt INTE för att de flesta av oss kommer att bli så himla sjuka. Snarare tvärtom! De allra flesta kommer inte att bli det. Men för dem som blir riktigt sjuka ska vi tillsammans och solidariskt erbjuda dem de bästa möjligheterna att klara sig eller få ett värdigt slut.

Vi måste även värna om det här krigets soldater, det vill säga vårdpersonalen! Göra deras arbetsvillkor så drägliga och gynnsamma som möjligt och minimera risken för att de, på grund av brist på platser, material eller händer behöver hamna i situationer där liv ställs mot liv.

All kärlek. Helena

Ge bort en bok i juletid!

Det finns något väldigt fint i att ge bort en bok i gåva. Att ge en bok är så mycket mer än bara en sak på något vis. Det är att erbjuda någon man tycker om, uppskattar, eller vill tacka, några timmar med egentid. Lästid är ofta lyx och förutom upplevelsen den ger, lämnar en berättelse oftast sin läsare med eftertanke. Det betyder att mottagaren av din gåva oftast behåller bokens innehåll i minnet under tid, förmodligen långt efter att boken både lästs ut och givits vidare.

Med start den här veckan och tills efter nyår (vecka 51- vecka 2) skickar jag bocken, Det hon aldrig sa, med julerbjudandet. Det innebär: En bok + signering + författarkort + bokmärke + frakt. Pocketbok 100kr Inbunden bok 200kr.

Läs mer om boken på: Adlibris Eller i pressreleasen: Mynewdesk.

För snabbast beställning, smsa ”pocket” eller ”inbunden” samt ”adress” till, Helena Reje 0736008302. Då får du en bekräftelse och inbetalningsnummer till företagets swish i vändande meddelande.

Öppna upp gymnastiksalen under skoldagen?!

I helgen firade vi att vår äldsta dotter hade fyllt nio år. Inspirerad av några kompisars tidigare kalas önskade vår dotter att firandet skulle äga rum i en närliggande skolas gymnastiksal. Sagt och gjort, vi bokade salen genom kommunens hemsida (till ett relativt mycket fördelaktigt pris i jämförelse med diverse lekland m.m.) Vi bjöd in ett antal kompisar i åldrarna sju till elva år och fixade enkel fika, förberedde lekar och laddade godispåsar.

Det kom att visa sig att såväl fikat som lekar och godispåsar kom i skymundan eller snarare kändes överflödiga i förhållande till salens egna förträfflighet! Hur kom det sig? Jo, jag, min man och våra två döttrar byggde innan kalaset upp en hinderbana. En bana som mer eller mindre uppstod genom att vi drog fram och riggade upp det mesta som salen hade att erbjuda. Såsom bl.a. plintar, trampoliner, lianer, tjockmatta, bänkar och olympiska ringar. Ja, hela klassiska gympasals-paletten! Utöver det hade vi blåst upp ett antal ballonger. Ballonger som p.g.a. att vi hade glömt snören att hänga dem i, istället låg, i vad som i ett barnperspektiv skulle visa sig vara tacksamt, utslängda över hela golvet.

När barnen kom fullkomligt rusade de in i salen och innan vi föräldrar ens hann säga ”Välkommna” hade vi 13 ungar springandes i full fart medsols runt hallen och banan. Det balanserades, hoppades katthopp, hjulades, gungades och kullades. Vad det gäller ballongerna var de mer i luften än på marken och trots ett högt tempo överlag så kändes det aldrig särskilt stressigt för oss vuxna. Fikat var som tidigare nämnt inte särskilt intressant, rörelsen stod i fokus för samtliga, men ett och annat saftglas plockades upp och sveptes i farten likt en bättre vätskestation i ett sprinterlopp.

Som åskådare till det här härliga stojet kunde vi se hur barnen uppfann egna lekar i leken, hur kompiskonstellationer förändrades och hur olika sammansättningar av barn i varierande åldrar fann varandra vid de olika stationerna. Vi kunde bara konstatera att under våra nio år som föräldrar hade det kanske aldrig varit så här lätt att ”sätta barn i rörelse”. Då sa plötsligt min man; Att man inte öppnar upp gymnastiksalarna för barn under skolrasterna?

Ja, men huuur bra?! tänkte jag då! Haha! Men tänk om en öppen gymnastiksal skulle kunna få vara ett alternativ till att hänga på skolgården eller till det stillasittande umgänge som sker inomhus i det som på vår tid kallades uppehållsrum. Tänk hur många fördelar det skulle kunna medföra! Jag kan knappt räkna dem. Vi vet att förmågan att sitta still och koncentrationsmöjligheterna förbättras avsevärt. Inlärningsförmågan höjs. Metabolismen stiger. Förutsättningarna för den fria leken förbättras. Och en kropp i rörelse blir ju båda starkare, smidigare och mer funktionell. Oftast leder dessutom rörelse till mer rörelse, vilket inte är en nackdel. Och kanske bäst av allt, min hjärtefråga(!), att det bevisligen är så att fysisk aktivitet direkt påverkar vårt psykiska mående positivt. Regelbunden rörelse utrustar oss dessutom med en bra skyddsväst gentemot den psykiska ohälsan och gör oss mer motståndskraftiga för när livet ger oss svårigheter. 

Utan att vara den mest insatta i läroplanen och skolans individuella möjligheter till att förändra och förlägga mer idrottstimmar på schemat, tänker jag att om vi kan stimulera mer rörelse för barnen under deras lediga tid under skoldagen kanske inte fler schemalagda idrottstimmar blir en lika het potatis. Som grund är ju jag förstås ”för” mer idrott på schemat, men jag förstår även problematiken som råder med såväl resurser som timmar samt en balans jämtemot andra ämnen.

När vi under kalaset avslutningsvis skulle leka ”Sätta knorren på grisen” var det barnkroppar med en hög medeltemperatur som jag med bindel för deras ögon snurrade mellan mina händer. Jag kunde där och då och även efteråt inte låta bli att le lite grann för mig själv med tanken på våra tidigare erfarenheter när det gäller barnkalas. Pust! Nu var det omvända roller, två pulshöjande timmar för deltagarna men rena rama semestern för föräldrarna… Haha!

Skämt å sido, men det var verkligen någonting med helgens kalasupplevelse som lämnade eftertanke hos mig. Jag kan liksom inte sluta tänka på alla dessa obestridliga fördelar med denna förhållandevis lätta uppmuntran till mer spontan rörelse hos våra barn. Därför skulle jag gärna vilja skicka ut ett utrop eller snarare en önskan till skolorna runt om i landet. Finns det någon möjlighet att öppna upp gymnastiksalen för barnen under skoldagen?! Insatserna och kostnaderna kontra de ovan nämnda vinsterna, känns som en enkel matematik om ni frågar mig 😉

Bild hämtad från Yippo

Ridning i Stall Rejes ridhus

 

Vi öppnar nu upp Stall Rejes ridhus under tisdagseftermiddagar/kvällar. Ridhuset har måtten 20*60m och underlaget är fibersand (harvas dagligen). Väggarna är av materialet perforerad plåt, vilket innebär att du har en utemiljö från sarg till taknock under den ljusa tiden på dygnet. När mörkret lägger sig finns det mycket god belysning. Om du är själv i ridhuset eller i samråd med övriga ekipaget finns sockerbitar i olika storlekar och bommar att låna. Ligger lättillgängliga i förråd i ridhusväggen.

Foto: Linda Enarsson

När: Tisdagar

Tid: Kl. 16.00 – 22.00

Bokas: Via sms eller telefon till mig, Helena, på telefonnummer: 073 600 83 02. Invänta bekräftelse! 

Pris: 200kr/ekipage betalas med swish i samband med bokningen, efter bekräftelse, innan ankomst.

Swishnummer: 1234 66 84 48, ange namn på ekipaget.

Uthyrningen bygger på förtroende. Att du tar väl hand om underlag, sarg, dörrar och myshörna. Mocka alltid efter dig såväl i manegen som på parkeringen (kärra och grep finns i ridhuset). Släck lamporna om du är sist. Observera att det inte är tillåtet att ta med sig tränare. Vi börjar med uthyrningen som ett försök och fungerar det väl, finns det stora möjligheter att det får fortsätta över tid.

Hoppas ni kommer att trivas lika bra som vi gör!

Välkomna!

Foto: Linda Enarsson

Ljudboken – Det hon aldrig sa

Just nu står grönskan i full blom och långa ljusa dagar njuts efter arbetstid eller tillsammans med semesterledigheter. Oavsett om just du kommer att arbeta hela sommaren eller ligga på bryggan de närmaste veckorna, tycker jag att du ska passa på att lyssna på ljudboken, Det hon aldrig sa. Medan du hänger tvätt, springer spåret, mockar i stallet eller reser till och från jobbet, vad vet jag 😉

Berättelsen är upplevd och inläst av mig och nytt är att det sedan den tryckta boken har tillkommit ett extra ”spår” i slutet. Låt mig ta dig med på en resa om en mor och dotters starka kärleksrelation, om psykisk ohälsa, familjehemligheter och om en kvinna med ett jäkla driv och som levde livet varje dag tills hon dog, alldeles för tidigt… Eller hade hon egentligen levt på övertid?

Ljudbokslanseringen firas med ett sommarerbjudande

  1. Ladda ner ljudboken hos någon av de vanligaste ljudboksleverantörerna, ta en skärmbild och skicka till: Dethonaldrigsa@gmail.com Alternativt ladda upp på instagram med #dethonaldrigsa och @helenareje Med den enkla handlingen får du möjligheten att helt kostnadsfritt även få den tryckta boken signerad och skickad som ett bokogram (d.v.s med brevpaket) hem till antingen dig själv eller en vän.
  2. Meddela därför i mejlet eller i Instagrams DM namn och adress till din önskade mottagare. Så får denna ett paket från dig och mig inom några dagar.

Jag önskar er en underbar sommar och en fin lyssning/läsning!

Helena

Tankar om sitsen

När jag får meddelanden på mina sociala medier handlar det ofta om min sits, beröm och ibland med frågor om mina tankar och gärna handfasta råd. Jag är jättetacksam för det och att det är just sitsen känns väldigt smickrande på något sätt. Så tack till er! Jag passar samtidigt redan här på att slå fast att man både kan sitta snyggare och inverka bättre än vad jag gör. Men de återkommande iakttagelserna och frågorna har fått mig att tänka en del på vad som gör en bra sits enligt mig.

Jag tror att vi alla har bilden i huvudet på den korrekta lodrätta sitsen med axel, höft och häl i en lodrätt linje. Den som vi har lärt oss sedan långt tillbaka genom instruktioner, men kanske framförallt ser vi den framför oss från någon bild. En sits jag inte på något sätt vill dementera men däremot poängtera att det är just en endimensionell bild. Förmodligen det bästa sättet att illustrera den ”rätta sitsen” på. Men när jag har möjlighet att fylla på med fler dimensioner, så kommer de här;

För mig handlar sitsen om balans, kroppskontroll och förmåga att röra sig i harmoni med den aktuella hästen. Jag tror därför att du får en bättre sits genom att öva upp just dessa områden. Dels genom att rida på flera olika hästar, vilka inte alls behöver vara av så kallat ”bra material”. Snarare tror jag att genom att rida på långbenta, kortbenta, tjocka, smala, höga, låga, rörliga, pigga, långsamma osv. Ja, ni hajar, olika typer helt enkelt, kan nog till och med vara en fördel i arbetet för en bättre sits. Det är ihop med dessa olika fysiskt skapta och psykiskt skilda fyrbenta individer som vi övar upp både vår balans och känsla för den aktuella hästens kropp, beteende och rörelsemönster.

Kroppskontroll och balans går ju även att finna i många andra övningar bortom tiden på hästen. Och visst finns det övningar som passar bättre än andra. Men här skulle jag absolut vilja uppmuntra till all form av rörelse, såväl kondition som styrka. Använd dig av det du tycker är kul och är bra på och lättast kommer dig för att göra. För som man brukar säga; att den bästa träningen, är den som blir av, är faktiskt väldigt sann. Förmodligen både den snabbaste och bästa vägen för att själv ta sig framåt. Och om jag ska slänga in ett ytterligare tänk här, så brukar jag försöka hitta helkroppsrörelser, där hela kroppen jobbar som en enhet. Ett samarbete musklerna tillsammans.

Vi får heller inte glömma att även vi, liksom de tidigare nämnda hästarna, är skapta olika. Vi är längre, kortare, bredare, smalare, yngre, äldre, kvickare, långsammare och vissa kroppsdelar mer proportionerliga, andra mindre. Vår bildliga sits och förmågan till att inverka påverkas givetvis av vem vi är och hur vi ser ut. Vi kan alla ha den lodrätta målbilden i huvudet, men vi kommer sinsemellan uppnå den på skilda vis. Avslutningsvis tror jag också att det är svårt att, antingen jobba med sitsen eller hästen. Eller det finns i alla fall inte en given, det ena kommer först och sedan det andra. Jag tror att det är med fördel som man arbetar med dem parallellt. För det är nämligen väldigt svårt att sitta helt rätt på en häst som inte går korrekt. Men det är samtidigt också mycket svårt att rida en häst helt korrekt om man inte sitter rätt.

Med förhoppning om lite inspiration!

Helena

Dags att ge plats åt känslorna!

En betydelsefull del för ett bättre, öppnare, enklare klimat kring psykisk ohälsa tror jag är att vi blir ärligare med våra känslor. För oss själva och för varandra. Såväl när vi mår finemang, toppen och strålande liksom när ni vi mår mindre bra, sämre och helt enkelt kasst.
 

Sätt ljud på de tysta orden, en föreläsning med mig, Helena Reje. Foto: Daniel Boquist

Att tillåta sig själv och andra att få ett tryggt utrymme att känna, visa, tala, hantera och bemöta är att värna om vårt gemensamma mående. Att erbjuda rum för alla sorters känslor (inte enbart vissa utvalda). Känslor som vi föds med och som vi tyvärr successivt tenderar att skala bort.
 
Låt oss istället belysa hur otroligt värdefullt vårt hela känsloregister är! Att lyfta fram skrattet, tårarna, ångesten, sorgen, glädjen och det depressiva. Låt oss erkänna att vi behöver dem alla för att klara av att leva vårt liv så väl som möjligt.
 
Känslorna är en del av den vi är och de är alla livsviktiga för vår själ för att kunna hantera de situationer som vi möter på vår väg genom livet ❤️.

Hundträning i ridhuset

Nu finns det möjlighet att hyra Stall Rejes ridhus för träning alt. rastning av hundar. Manegen har en yta om 1200kvm och ligger helt ostört på vår gård i Knivsta.

En perforerad plåt från sargkanten hela vägen upp till taknocken ger en skön utekänsla, med den rogivande skogen omkring, men med fördelarna av att vara inomhus. Underlaget är fibersand, d.v.s en mycket finkornig sand blandad med fiberduksbitar. Vilket tillsammans med ett noggrant underhåll ger en mjuk och stabil botten och en dammfri miljö. Ledlampor i längs med hela ytan i tre rader ger ett mycket bra ljus även kvällstid.

Ridhuset hyrs ut per timme och en avgift per person. Hög tillgänglighet. Stor parkering utanför.

Hör av er till mig för förfrågningar och bokningar.

Helena Reje, helena@stallreje.se alt. 073 600 83 02

1200 kvm, underlag fibersand.

Årets julklapp till dina medarbetare?

Julen kommer som vanligt i en rasande fart och det börjar bli hög tid att planera julklappar till kollegorna. Jag tänker mig att en bok om relationer, medmänsklighet och tankar om livet kan vara en fin gåva. Och som jag faktiskt vågar lova är tänkvärd för oss alla, mer eller mindre, beroende på vad vi själva har varit med om, har runt okring oss osv.

Boken, Det hon aldrig sa, har en trevlig prislapp och finns för omedelbar leverans.

Fint inslag, signering och vackra bokmärken går att köpa till.

Boken har fått en hel del publicitet, se:

Vid intresse kontakta mig, mejl: helena@stallreje.se alt. tel: 0736008302

Med önskan om en kärleksfull jul!

Helena Reje

Bokogram

Har du en vän som fyller år? Någon du vill tacka? Eller bara visa en extra tanke?

Jag har en idé för hur vi kan få just din mamma, pappa, syster, bror, kollega, kusin eller vän att känna sig uppmärksammad!

Vi skapar ett Bokogram. Vad är det? Jo, bokens motsvarighet till blombud.

Jag signerar boken tillsammans med en hälsning från dig, klär in den vackert och skickar den med posten till den adress du önskar.

Mejla mig på: helena@stallreje.se alt. sms’a 0736008302 så ordnar vi det.

Pris: Bokogram pocket 150kr, Inbunden 250kr.

Foto: Daniel Boquist