Det outtömliga ämnet häst


Det slår mig nästintill dagligen vilket oerhört priviligierat arbete jag har. Jag tänker då varken i termer av pengar eller klass, utan att jag får arbeta med något som får mig att må så bra. Kroppsligt absolut, att rida 4–5 hästar om dagen är en fysisk aktiv dag, men jag tänker också själsligt, att jag får arbeta med det mitt hjärta brinner för, allt sedan jag var barn. Jag menar, söndagsångest, vad är det? 

I grunden är det samma arbetssätt och idé som när jag tog emot hästar i träning hemma hos mig. Jag förespråkade då oftast att ta hästarna under minst en månad, då det är viktigt för mig att ha ett långsiktigt tänk med min träning tillsammans med hästarna. Att arbeta med hästar är aldrig någon ”quick fix”.  Eller som min mamma brukade säga; Ingenting med hästar går fort. Och min fortsättning på den inställningen är; Den långa vägen är den korta vägen. Det är möjligt att någon annan kan motivera en annan väg och jag säger ingenting om det. Men en sak är säker, att när du arbetar tillsammans med hästar kommer du åtminstone aldrig att ångra en solid grund. 

Ovanstående tankesätt och därmed tillvägagångssätt i relationen med hästarna är fortfarande där, men det har tillkommit några positiva parametrar nu när jag åker ut till hästarna som jag tidigare inte tänkte på. I ärlighetens namn inte heller visste att jag saknade. Närmare bestämt, deras ägare. Jag ska berätta mer om det. Men först och främst, hur och vad jobbar jag egentligen med? Det var först när jag beskrev min verksamhet för en person utanför ridsporten som jag fick motfrågan; Man kan alltså säga att du är som en hästarnas PT? Och svar ja. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är ju just precis vad jag är. 

Hästägarna köper inledningsvis ett träningspaket med mig där jag kommer hem till deras hästs hemmaplan och tränar deras hästar två dagar i veckan under en femveckors-period. Vi gör alltid en första avstämning, så att jag, hästen och ägaren har en kemi som stämmer överens och en samsyn på vad vi har för en gemensam ambition för dessa veckor. Därefter träffas vi på bestämda dagar och tider och arbetar mot de gemensamma målen. Nu en tid in i mitt nya arbetsupplägg har det också visat sig att jag har fått fortsätta vara en liten del i det team som jag inledningsvis fått gästspela i. Det vill säga att jag fortsätter att komma och träna hästen eller dess ägare på regelbunden basis, om än kanske inte lika tätt som under den första femveckors-boosten. 

Hästarnas ägare medför enligt mig positiva aspekter i plural. Men det jag främst har i åtanke nu är att jag i hästägarnas närvaro hela tiden får tänka efter vad jag gör och sätta ord på det. Man kan säga att det håller mig på tårna i både tanke och handling. Oerhört utvecklande för mig och jag hoppas även för ägaren. Inte minst ett väldigt rättvist upplägg gentemot hästen. Då varje pass blir genomtänkt och fokuserat. Och som vi alla vet är ämnet ”häst” outtömligt vilket gör att dialogen kring hästar och ridsport i allmänhet och den aktuella hästen i synnerhet blir väldigt närvarande under ridpasset men framförallt efteråt. En samtalstid som har visat sig ha ett stort värde.

Jag har visserligen en begränsad tid med varje team för att hinna flera platser på en arbetsdag men jag har också alltid kalkylerat med en god tid. Dels för att jag inte vill hamna i en känsla av att rida efter klockan, och dels för att tiden för samtal är så oerhört givande för alla parter. Det har blivit en betydelsefull del av hela konceptet. En tid för information, förståelse och inspiration! Och i och med att jag har fördelen att få rida olika individer och samtala med flera personer många gånger om dagen gör det min hästvardag väldigt rik! Att hela tiden fyllas på med och får dela med mig av, lärdomar från såväl fyrbenta som tvåbenta. Ja, enligt mig, jag kan inte tänka mig något bättre. 

När jag åker i bilen mellan stallarna snurrar tankarna i huvudet. I en jäkla hastighet ärligt talat 😉. Likheter, olikheter, måenden, tekniker, känslor, svårigheter, funderingar, aha-upplevelser. Mitt huvud försöker febrilt mappa in tankar och skapa rubriker. Ute på vägarna och i farten lyfter jag löpande upp mobilen och skriver ner ord och meningar bland telefonens anteckningar. Vill inte glömma, vill komma ihåg, vill berätta. I mitt inre formuleras texterna. Så som min mamma en gång sa i en artikel om henne; Jag känner mig som björnen Baloo, jag vill lära mina elever allt jag kan. Precis där befinner jag mig nu. 

Så min fråga till er. Vill ni följa med mig och mina tankar som ständigt skapas i min arbetsvardag i ridsporten? Inspirerade av hästarna och människorna som är själva grunden för den. En sport som många av oss, oavsett den individuella intensiteten, har förmånen att få kalla livsstil.

Med kärlek, Helena ❤️