Förord?

Är det möjligt att besvara frågan, hur mycket en människa måste ha levt för att anses ha trovärdighet nog att uttala sig om livet? Jag vet inte. För hur räknar vi egentligen en människas visdom? Vissa menar att den baseras på en människas ålder, en siffra i år som utgått ifrån antalet levda dagar, medan andra menar att det snarare är en fråga om antal händelser en människa har mött genom sina år? Kanske lutar du åt den ena eller andra hållet eller rent av tror du på en blandning av dessa två. Tycker du och din granne samma? Har du samma åsikt nu som du hade då? 

Enligt mig blir det problematiskt att ens ge sig på att räkna på såväl dagar som erfarenheter för att uppnå ett mått av visdom. Då matematiken är konkret och lärdomen abstrakt. Två äpplen kan till exempel aldrig i matematikens värld bli ett päron. För när talen vinner i sin tydlighet förlorar vi samtidigt utrymmet för nyanser. Lärd är förstås den som kan förstå svart på vitt och finna orsak och dess kommande förklaring. Men lärd är också den som kan se det som inte syns med hjälp av sinnenas erfarenhet och ett nära förhållande till sin fantasi. 

Vi vet att alla, oavsett bakgrund, har fötts till livet med en från start samma resurs av tid. När vi föds är den densamma, när vi dör skiljer den sig åt. Såväl antalet dagar, som händelser men även vår sinsemellan skilda uppfattning om vilken tid vi fick. Trots att tiden i den moderna värld vi lever i på många sätt anses reell, menar jag att den trots det är svår att beräkna. I alla fall om vi vill koppla mått av dagar och händelser för att uppnå ett resultat av visdom. För enligt mig är tiden som begrepp, bortom klockan och kalenderdagar, både individuell och föränderlig över tid. För oavsett om vi räknar samma antal timmar på våra dygn beror ofta svaret på vem och när vi frågar. Det är förmodligen omöjligt att få ett synkroniserat svar på; hur lång var tiden som passerade under ditt senaste år? 

Likväl menar jag att det är både små och stora händelser som kan bli de mest betydelsefulla för individen och det är inte alltid så att det är just i tiden som de upplevs som de formar oss som allra mest. Kanske är det många små skeenden tillsammans genom livet som ger just dig dina visdomssvar, eller så är det några enskilt stora händelser som redan har eller kommer att visa sig ha format dig till den som du är nu. Ofrånkomligt är att påverkansgraden kommer att förändras i relation till tid och fortsatt liv, vilket gör att du delvis är en annan redan imorgon. Det är förmodligen en del av själva livsgåtan att aldrig riktigt få veta vad som gav exakt vad. Just för att visdomen varken är självklar eller logisk. Och tur är väl det. Då hade vi dels förlorat vår unika och individuella upplevelse om såväl skeendena och tiden vi levde. Dels hade vi varit begränsade till att enbart förbli äpplen bara för att livet tedde sig så. 

Med önskan om en fin jul, Helena