Intensivvården och Covid-19-situationen

Jag tror att vi är många med mig som förstår att sjukvården behöver allmänhetens hjälp i rådande tider för att minska deras belastning. Vi förstår att efterfrågad sjukvård riskerar att bli större än möjligt utbud. Sjukvården generellt. Och intensivvården specifikt. Men frågan är om vi kan förstå och förklara varför?

Kanske har du, precis som jag, rört dig förhållandevis lite i sjukvårdsmiljöer. Knappt aldrig besökt en intesivvårdsavdelning. Aldrig behövt tänka i vare sig antaganden eller reella tal hur sjukvårdsbehovet på vårt lands intensivvårdsavdelningar ser ut? Hur är lokalerna utformade? Som i tv-serien, i boken jag läser eller som i nyhetsinslagen från andra länder? Finns det plats för 20 patienter eller 100? Jag hade inte en aning. Jag hade även ytterst svårt att avgöra hur mycket tid och resurser en ”vanlig” intensivvårdspatient tar i anspråk kontra en med Covid-19?

För att råda bot på min egen okunskap har jag nu med hjälp av min make, som lämpligt nog är specialistläkare inom anestesi och intensivvård, fått några av de svar på frågorna som för mig tidigare var en enda röra. Det vill säga, att min tidigare något suddiga bild, skapad av en liten egenupplevd tid i sjukhusmiljö, samt olika inlägg av ”heads up” ”stanna hemma” ”avlasta vården” från såväl nyhetsrapportering som sociala medier, nu blivit tydligare.

Enligt min make ser det ut ungefär så här. I Sverige har vi före Covid-19’s intåg ca 540 stycken intesivvårdsplatser fördelade över landet. Som exempel har Nya Karolinska Sjukhuset i Solna mellan 40–50 platser totalt (Centrala-, Thorax-, Neuro-, ECMO- och Barnintensiven). Övriga Stockholmssjukhus har mellan 10 och 15 platser och ett större länssjukhus har 6–8. Värt att notera att de flesta av dessa sjukhus har dock ett större antal fysiska platser, men antalet platser som man har öppna är beroende av resurser, det vill säga, antalet personal per patient. Flera Stockholmssjukhus har också de senaste månaderna i snitt haft en högre beläggningsgrad än 100% på sina platser.

Även om det finns något fler fysiska platser än vad som vanligtvis används kommer dessa inte räcka till i det nuvarande och kommande läget. Dels den tidigare nämnda personalbristen, dels antalet patienter och även den vistelsetid en Covid-19-patient tar och beräknas ta i anspråk. Om vi tar personalfrågan är det redan innan Covid-19-utbrottet framförallt en skriande brist på intensivvårdssjuksköterskor. Men inte heller intensivvårdsläkare eller undersköterskor med rätt kompetens finns i tillräcklig mängd. Delar av den samlade personalstyrkan faller nu även bort i omgångar då även de blir sjuka och tröskeln att stanna hemma är som vi alla vet, numera allmänt beslutad till 0. Minsta symtom, inget jobb. Antalet patienter som redan är eller kommer att insjukna så pass att de kräver intensivvård av någon annan orsak än Covid-19 (såsom till exempel trauma, blodförgiftning, intoxikationer, hjärtstopp mm) kommer givetvis fortfarande att belasta vården. Att ta hand om en intensivvårdspatient är heller ingenting ”alla läkare” kan, utan det är en specialitet (anestesi och intensivvård) med sina specifika kunskaper. Med andra ord, så lika lite som du kan ställa in en allmänläkare att operera höft eller knäproteser, kan du ställa in kirurger att ta hand om våra Covid-19-patienter. Hur oerhört skickliga de än är!

En genomsnittlig intensivvårdspatient har en vårdtid på en intensivvårdsavdelning på ca 2–4 dagar. Men det finns förstås många som kräver en betydligt längre tid än så. Den genomsnittligt vanliga tiden kan ställas i relation till en Covid-19-patient som är i behov av intensivvård. Covid-19-patienten förväntas ligga åtminstone två veckor i respirator innan dess att de blir så pass bra att respiratorbehandlingen kan avslutas och efter ytterligare några dagar förhoppningsvis kunna flyttas till en vanlig vårdavdelning. Redan nu är det alltså en kraftigt ökad inströmning av dessa Covid-19-patienter till sjukhusen som behöver intensivvårdas och de kommer att behöva sin intensivvårdsplats under lång tid.

För att möta den nuvarande och kommande situationen görs en mängd åtgärder. Det byggs i rasande fart fler fysiska platser på mer eller mindre alla landets sjukhus. Treskift blir tvåskift och extrapersonal tas in. Många (inklusive min make…) jobbar långt mer än 8-timmars-dagar och 40-timmars-veckor. Men ingen kan trolla…

Så oavsett om du är personen som ser skeenden i bilder eller i siffror så hoppas jag att den här just nämnda beskrivningen har fått intensivvårdssituationen och dess nuvarande och kommande utmaningar i Covid-19-krisen att klarna något. Alla rekommendationer om olika åtgärder vi kan göra för att minska den snabba spridningen är med andra ord, på många sätt INTE för att de flesta av oss kommer att bli så himla sjuka. Snarare tvärtom! De allra flesta kommer inte att bli det. Men för dem som blir riktigt sjuka ska vi tillsammans och solidariskt erbjuda dem de bästa möjligheterna att klara sig eller få ett värdigt slut.

Vi måste även värna om det här krigets soldater, det vill säga vårdpersonalen! Göra deras arbetsvillkor så drägliga och gynnsamma som möjligt och minimera risken för att de, på grund av brist på platser, material eller händer behöver hamna i situationer där liv ställs mot liv.

All kärlek. Helena