Mind your own business, eller försök åtminstone vara snäll

Hästen har visat sig ha en fantastisk roll i människans liv. Varit en betydande del för vår framfart genom historien. Förutom möjligheten att rida på dess rygg, har vi spänt dem framför vagnen som transportmedel på våra vägar, över åkern för att vårda våra skördar och använt dem ute i fälten som ett smidigt och modigt djur i strid.

Likväl som vi människor har haft en förmåga att anpassa oss efter nya tider och samhällstrender, så har hästen gjort detsamma. Lojal och godhjärtat har de följt oss sida vid sida genom våra liv. Många människor har, såväl förr som idag, en relation till hästen. Och även om den moderna hästen i dagsläget inte är lika avgörande för vår praktiska vardag har den fått en stor del av vår egenvalda tid.

Ingångarna till hästen är många. Mitt yrke, min sport, min hobby säger några, andra benämner det mer som sitt intresse, sin terapi, en livsstil eller kanske rent av passion. Vad är då rätt och vad är fel? Inget Givetvis. Det man kan konstatera är att många av oss onekligen väljer att ha djuret häst i våra liv, olika många, olika mycket. Skilda behov, som ger varierade förhållanden till hästen. Kontakten ser därmed olika ut, beroende på vem du är och vilken betydelse hästen har för dig. Och lyckligtvis är det ju så att hästen har, som tidigare nämnts, en fantastisk förmåga att tillfredsställa många brett skilda önskningar.

Så vad är det då jag klurar på? Jo, de många meddelanden jag får i mina sociala kanaler om elakheter som förekommer i hästsammanhang, såväl ute på nätet som i verkliga livet. För många för att vara en slump. Skilda berättelser som egentligen säger samma sak. En stämning som fått tidigare varma stall att kännas kalla, hästar som upplevdes nära har blivit avlägsna och självförtroenden som sjunker.

Ärligt talat är det på många sätt helt förfärligt, oförståeligt och utan försvar att det här sker! Men de orden räcker förstås inte till. De känns till och med ganska klena som svar till de röster som vittnat om att klimatet så uppenbarligen är hårt, stenhårt – i stallar, i ridhus och på nätet. Att det i områden kring hästen sprids så mycket elaka blickar, suckar och kommentarer, gör att personer som tidigare känt glädje numera känner rädsla. Vilket i sin tur resulterar i att tävlingsambitioner sänks, hästar säljs och sociala media-konton stängs… 

Jag vet inte om det finns en helhetsförklaring i att våra ingångar till hästen skiljer sig åt, men jag tror att vi där i alla fall finner en del. Där vissa personer tenderar att blanda ihop sin egen relation till hobbyn? sporten? djurhållningen? med andras. De klarar helt enkelt inte av att låta sina egna funderingar, utmaningar och demoner vara just sina egna. De kanske till och med upplever att deras egna känsla av otillräcklighet blir lite lättare om det får möjlighet att försöka spela tillräcklig hos någon annan…

Hos denna någon annan som visst visade sig ha en helt annan ingång, ett annat behov och andra önskningar. En mottagare som varken delade funderingar, utmaningar eller demoner med avsändaren. Någon som förde sitt samtal med sin häst på andra premisser. Skapade och anpassade efter just den personens behov och relation med just sin aktuella häst. Vilket gör att kommentarerna blir som bäst högst onödiga, som sämst helt förödande. Om det så handlar om ryttarens kroppsstorlek, hästens form eller ridbanans underlag behöver jag nog inte exemplifiera, ni förstår ändå. 

En första tanke för att förhindra dessa otrevligheter med grund i det just nämnda resonemanget är; Mind your own business! Ett annat sätt för att försöka få dessa personer som lägger sig i (om man uttrycker det snällt) eller mobbar (om man säger som det är) kan vara att försöka dämpa behovet av att göra sig större genom att göra andra mindre, genom att… 
Vänta! Det här gäller faktiskt även för dig som blir utsatt när jag tänker efter, men då mer som ett trick för att lyckas hålla dig opåverkad. Nämligen genom att: Fråga sig själv vad hästen betyder för just dig? Är det ditt yrke? Ditt intresse? Din Underhållning? Vad som. Allt är rätt så länge som du är sann mot dig själv. Och utifrån det, rikta all din uppmärksamhet till tankar, känslor och handlingar som säkrar upp att du får just det du önskar av ditt hästengagemang! Och strunta därefter i vad andra har eller behöver.

För dina möjligheter att uppleva dina drömmar tillsammans med dina hästar är lyckligtvis helt oberoende av vad andra i din fysiska och artificiella omgivning gör. Vare sig de enligt dig gör rätt eller totalt fel. 

Jag är övertygad om att hästen har klarat av att leva i samklang med människan, så här nära, så här länge, beror just på att de är anpassningsbara. De kan agera såväl människans vän, som terapeut och tävlingspartner. Och de människor som lägger sin tid, sitt engagemang och sina pengar på just hästar, gör det för att de upplever något som för dem är oerhört meningsfullt! Låt dem få göra det. Precis lika mycket som du själv gör. Ni, vi, de, jag måhända har olika ingångar. Men låt oss inte bli till bråkiga huliganer för det. Dessutom om något så dumt som att vi alla älskar hästar.

Med kärlek, H