Hur håller jag motivationen uppe?

Jag tror inte att jag sticker ut hakan allt för mycket när jag säger att motivationen går upp och ner för oss alla. Vissa oftare, andra mer sällan. Perioderna kan ju också vara kortare eller längre. Självklart har även jag upp och nergångar i min motivation, men jag har hittat, för mig, bra strategier att hantera dem. Och i och med att jag fått förfrågan om hur jag gör, så tänkte jag dela med mig av dem. Så häng med!

Vår motivation till ridningen och hästarna beror ju inte enbart på just ridningen och hästarna, utan påverkas av hur vårt liv och mående ser ut inuti och runt omkring. Därför tror jag att det är viktigt att man kan identifiera vad som är vad.

Ljusa rum
Ni som har hört mig föreläsa vet att jag pratar om ljusa rum och mörker. Där ljusa rum är platser i oss själva där vi finner ljus. Där vi känner ro, hämtar energi och mår bra. Att komma ihåg här är att det inte nödvändigtvis är detsamma som att vi ÄR bra på något. Utan något som vi MÅR bra utav! Ni som är den primära läsaren för den här texten har med stor sannolikhet hästarna/stallet/ridningen som ett ljust rum. Jag önskar att ni poängterar det för er själva! Hästarna. Varför då? Jo, för att det gäller att se skillnad på vad som är ditt ljusa rum och vad som är ditt mörker.

Rimlig följdfråga här, vad menas då med ditt mörker?
Jo, det är förstås högst individuellt, men jag ska ge er några exempel. Mörker kan uppstå av saker som händer runt omkring dig, men kan även komma inifrån. Kanske upplever du tiden i stallet som stressig? Är din situation ekonomiskt pressad? Har ditt barn trubbel i skolan? Har den senaste tidens sämre resultat på träning/tävling gått ut över självkänslan? PMS? Eller är det din nyss uppbrutna relation som påverkat måendet negativt? Finns det personer i stallmiljön, i träningssituationen eller kanske på arbetsplatsen som inte är bra för dig? Finns dessa negativa inslag på sociala media?

Trots att vi har ljusa rum, så som våra hästar men också annat, så kommer de då och då att skuggas ner av mörker. Stress, ekonomisk press, elaka kommentarer, en lägre självkänsla, en förlorad vän är några av livets många tuffa utmaningar. Men det är inte detsamma som att du har förlorat något av dina ljusa rum!

Identifiera dina ljusa rum och kartlägg ditt mörker
När du känner ett minskat sug, negativa tankar eller ett diffust obehag, är mitt tips att härleda och kartlägga varför du känner som du gör. Det är oftast inte det mest uppenbara, konstigt nog. Gå också gärna lite längre i dina tankar. Skriv med fördel ner. Låt mig förklara. Säg t.ex. att du skriver ”stress” som en av dina punkter för varför ridningen numera känns mindre kul. Gå vidare i det spåret. Beror stressen på ”tidsbrist”, ”folk på läktaren”, ”mycket hästar i ridhuset” o.s.v. När du har identifierat det här steget går du vidare ytterligare. Säg att du upplevde att stressen bl.a. beror på ”folk på läktaren”. Fortsätt då. Varför stressar det dig? Är det deras åsikter? Blotta närvaron? Deras kunskap? Okunskap? Oavsett om det ligger hos dem eller dig, om det anses som rätt eller fel, så finner du förhoppningsvis förklaringen till varför du känner, reagerar och hanterar din situation så som du gör.

Hänger ni med på hur jag tänker? Ja, hoppas jag. Med denna kartläggning bygger ni upp tankekedjor eller förklaringsmodeller (kalla det vad ni vill) för er själva och på så sätt ökar ni förståelsen för ert annars vanligtvis diffusa mörker. Då blir det förhoppningsvis lättare att se det som först kanske kändes dimmigt och jäkligt oklart. Och när det abstrakta ovälmåendet blivit mer konkret så öppnas många dörrar. Life hack, som kidsen skulle sagt. Det gör situationen både lättare att förhålla sig till och ger möjligheten att faktiskt navigera sig ur. Finna dina bästa lösningar. Rider du ens på rätt tider för dig? Står du i rätt stall? Behöver du verkligen väga in vilka som står på läktaren? Är det bättre att rida ut dessa dagar? Eller ska du helt enkelt tänka dig att de som står där på läktaren är nakna?

Så till er fråga. Hur gör jag för att hålla motivationen?
Jag själv är uppmärksam för mindre bra mående hos mig själv och jag är snabb på att agera för att göra min situation bättre. Ibland upptäcker jag att det som påverkar måendet negativt kommer från en plats där jag från början inte självklart trodde jag skulle finna det. Jag är också väldigt angelägen om att hålla mina ljusa rum ljusa. Jag vill ärligt talat inte att de ska skräpas ner med skitsaker. Inte det allra lättaste givetvis, särskilt med något som hästarna där jag adderar in en stor dos av prestation och ett tävlingsmoment som gör min ridning väldigt mätbar. Där ett dåligt resultat mycket enkelt kan förvirra den tidigare så tydliga navigeringen för en stund. Vilket händer. Nästintill alla de mörka exemplen som jag nämnde inledningsvis påverkar även mig. Men jag har faktiskt sällan dippar i motivationen. Dipparna finns där givetvis och ibland kan de vara häpnadsväckande djupa, OMG, men oftast varar de inte under en särskilt lång tid, tack och lov.

Varför?
Jo, jag tror dels att jag har en turlig genuppsättning på så sätt att jag, trots mina dippar, oftast dras uppåt i sinnesstämning. Och dels är jag snabb på att agera, förändra och förbättra när motivationen tryter (i enlighet med min nämnda kartläggning ovan). Här ska också mina vänner ges en stor eloge för deras var och en och gemensamma förmåga att se livets livsvillkor med en osviklig optimism och humor. Och när det gäller häst och ryttarutbildning så mår faktiskt såväl motivationen som den fortsatta utvecklingen bra av att man inte tar motgångarna på allt för stort allvar.

Och kanske det viktigaste av allt, för mig i alla fall, är; Att oavsett om min sämre motivation beror på dåliga resultat, trötthet eller annat påfrestande i livet, så landar min kartläggning alltid i tanken; Om jag bara får ha en ponny stallet som jag kan få kamma pannluggen på så är jag nöjd. Med det sagt, tror jag att en stor anledning till varför jag lyckas hålla gnistan uppe med hästarna och träningen över tid, är för att jag genuint vill göra det jag gör. Jag låter mig inte förvirras (i någon längre stund) av mörker utan jag ser till att hästarna får fortsätter vara – mitt livs ljusaste rum!

Helena