Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /customers/b/8/b/stallreje.se/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/_inc/lib/class.media-summary.php on line 77 Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /customers/b/8/b/stallreje.se/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/_inc/lib/class.media-summary.php on line 87 Stall Reje

Öppna upp gymnastiksalen under skoldagen?!

I helgen firade vi att vår äldsta dotter hade fyllt nio år. Inspirerad av några kompisars tidigare kalas önskade vår dotter att firandet skulle äga rum i en närliggande skolas gymnastiksal. Sagt och gjort, vi bokade salen genom kommunens hemsida (till ett relativt mycket fördelaktigt pris i jämförelse med diverse lekland m.m.) Vi bjöd in ett antal kompisar i åldrarna sju till elva år och fixade enkel fika, förberedde lekar och laddade godispåsar.

Det kom att visa sig att såväl fikat som lekar och godispåsar kom i skymundan eller snarare kändes överflödiga i förhållande till salens egna förträfflighet! Hur kom det sig? Jo, jag, min man och våra två döttrar byggde innan kalaset upp en hinderbana. En bana som mer eller mindre uppstod genom att vi drog fram och riggade upp det mesta som salen hade att erbjuda. Såsom bl.a. plintar, trampoliner, lianer, tjockmatta, bänkar och olympiska ringar. Ja, hela klassiska gympasals-paletten! Utöver det hade vi blåst upp ett antal ballonger. Ballonger som p.g.a. att vi hade glömt snören att hänga dem i, istället låg, i vad som i ett barnperspektiv skulle visa sig vara tacksamt, utslängda över hela golvet.

När barnen kom fullkomligt rusade de in i salen och innan vi föräldrar ens hann säga ”Välkommna” hade vi 13 ungar springandes i full fart medsols runt hallen och banan. Det balanserades, hoppades katthopp, hjulades, gungades och kullades. Vad det gäller ballongerna var de mer i luften än på marken och trots ett högt tempo överlag så kändes det aldrig särskilt stressigt för oss vuxna. Fikat var som tidigare nämnt inte särskilt intressant, rörelsen stod i fokus för samtliga, men ett och annat saftglas plockades upp och sveptes i farten likt en bättre vätskestation i ett sprinterlopp.

Som åskådare till det här härliga stojet kunde vi se hur barnen uppfann egna lekar i leken, hur kompiskonstellationer förändrades och hur olika sammansättningar av barn i varierande åldrar fann varandra vid de olika stationerna. Vi kunde bara konstatera att under våra nio år som föräldrar hade det kanske aldrig varit så här lätt att ”sätta barn i rörelse”. Då sa plötsligt min man; Att man inte öppnar upp gymnastiksalarna för barn under skolrasterna?

Ja, men huuur bra?! tänkte jag då! Haha! Men tänk om en öppen gymnastiksal skulle kunna få vara ett alternativ till att hänga på skolgården eller till det stillasittande umgänge som sker inomhus i det som på vår tid kallades uppehållsrum. Tänk hur många fördelar det skulle kunna medföra! Jag kan knappt räkna dem. Vi vet att förmågan att sitta still och koncentrationsmöjligheterna förbättras avsevärt. Inlärningsförmågan höjs. Metabolismen stiger. Förutsättningarna för den fria leken förbättras. Och en kropp i rörelse blir ju båda starkare, smidigare och mer funktionell. Oftast leder dessutom rörelse till mer rörelse, vilket inte är en nackdel. Och kanske bäst av allt, min hjärtefråga(!), att det bevisligen är så att fysisk aktivitet direkt påverkar vårt psykiska mående positivt. Regelbunden rörelse utrustar oss dessutom med en bra skyddsväst gentemot den psykiska ohälsan och gör oss mer motståndskraftiga för när livet ger oss svårigheter. 

Utan att vara den mest insatta i läroplanen och skolans individuella möjligheter till att förändra och förlägga mer idrottstimmar på schemat, tänker jag att om vi kan stimulera mer rörelse för barnen under deras lediga tid under skoldagen kanske inte fler schemalagda idrottstimmar blir en lika het potatis. Som grund är ju jag förstås ”för” mer idrott på schemat, men jag förstår även problematiken som råder med såväl resurser som timmar samt en balans jämtemot andra ämnen.

När vi under kalaset avslutningsvis skulle leka ”Sätta knorren på grisen” var det barnkroppar med en hög medeltemperatur som jag med bindel för deras ögon snurrade mellan mina händer. Jag kunde där och då och även efteråt inte låta bli att le lite grann för mig själv med tanken på våra tidigare erfarenheter när det gäller barnkalas. Pust! Nu var det omvända roller, två pulshöjande timmar för deltagarna men rena rama semestern för föräldrarna… Haha!

Skämt å sido, men det var verkligen någonting med helgens kalasupplevelse som lämnade eftertanke hos mig. Jag kan liksom inte sluta tänka på alla dessa obestridliga fördelar med denna förhållandevis lätta uppmuntran till mer spontan rörelse hos våra barn. Därför skulle jag gärna vilja skicka ut ett utrop eller snarare en önskan till skolorna runt om i landet. Finns det någon möjlighet att öppna upp gymnastiksalen för barnen under skoldagen?! Insatserna och kostnaderna kontra de ovan nämnda vinsterna, känns som en enkel matematik om ni frågar mig 😉

Bild hämtad från Yippo