Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /customers/b/8/b/stallreje.se/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/_inc/lib/class.media-summary.php on line 77 Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /customers/b/8/b/stallreje.se/httpd.www/wp-content/plugins/jetpack/_inc/lib/class.media-summary.php on line 87 Stall Reje

Skapandet är en kick!

Nedan följer en artikel skriven av tidningen Coachen. En intervju gjord med min mamma på stående fot i samband med att hon gick SISU:s elittränarutbildning. Hon var uttagen att deltaga i egenskap av representant för ridsporten. En uppskattad utbildning som sträckte sig över sportgränserna (2005) .

Att jag väljer att publicera artikeln igen, är för att jag själv inspireras av min mammas svar. Många tänkvärda tankar som jag gärna delar med mig av.

Och så länge vi minns, lever hon.

 Skapandet är en kick!

– Jag lär mig något nytt varje dag, ofta av mina elever. Att försöka vara i utveckling själv och att vara med och utveckla unga människor är en jätteroligt! säger dressyrtränaren Louise Crafoord Hofmann.

Samspelet mellan ryttare och häst är A och O i all ridsport. Detta måste stämma perfekt om man vill nå toppen. Förutom att man ska ha alla nödvändiga psykiska och fysiska egenskaper, är en bra häst är en förutsättning. Dessutom behöver man en duktig tränare som vet vad som krävs för att lyckas.

Coachen har intervjuat Louise Crafoord Hofmann, en av Sveriges mest erfarna dressyrtränare som även driver en egen dressyranläggning strax utanför Stockholm.

Berätta lite om dig själv och din bakgrund?
– Ibland tycker jag att jag har haft tur som lyckats få fram så många bra ekipage, men kanske har jag också kunnat se möjligheter. Det har vuxit fram både Allsvenskansegrar, SM ryttare, SM guld, EM ryttare och en historisk EM medalj och till och med en guldmedalj i VM(HK) under åren. Det har på något sätt slumpat sig så att jag varit lite ”före”…  Jag har träffat underbara människor som jag har trott på. Förebilder och lärare som jag långt senare förstått har gett mig redskap och framgångsnycklar i mitt ledarskap. Jag tänker då inte bara på människor inom min egen idrott, utan även på personligheter jag mött privat och i andra sammanhang.

Jag alltid tyckt att det har varit roligt med idrott och älskat djur. När mina föräldrar skilde sig var kärleken till min hund och hästarna en av mina största drivkrafter. På den tiden (70-talet) var tävlingsridningen inte lika utbredd som nu. Vi red i första hand för att det var kul. Den utbildningen som ungdomar får idag, går inte att jämföra. Den är så oerhört mycket bättre. Däremot var det inte så tillrättalagt, och det kan jag faktiskt sakna ibland i dagens ridsport. Vi hade mer fantasi och var inte så styrda…

Jag har alltså ridit i nästan hela mitt liv, men bestämde mig för att arbeta professionellt med hästar ganska sent. När jag var 28 år och just hade fött mitt fjärde barn inom loppet av sex år, och av naturliga skäl haft några års riduppehåll, lurade min syster upp mig på en häst igen. Då blev det så solklart: Här känner jag mig hemma. Detta är det jag ska satsa på! Så småningom lyckades jag steg för steg ta mig upp i svår klass, och jag tävlingsrider faktiskt fortfarande på ganska hög nivå, även om jag inte har ridit OS. Det behövs någon som utbildar hästarna också och jag tycker att det är fantastiskt roligt både att utbilda hästar och människor, fortsätter Louise.

Vad har du för uppgifter inom ridsporten?
– Jag driver en tävlingsinriktad dressyranläggning, Sjövillan. Den ligger vackert på Mälaröarna utanför Stockholm. Ett drygt tjugotal hästar står uppstallade här och vi arbetar efter ett internationellt koncept, dvs man står hos sin tränare och får ett skräddarsytt upplägg, med ett team kring varje ekipage. Vi sätter upp olika mål, både resultat och känslomål och sedan gör vi en plan och satsar mot målen. Jag har ett brett nätverk och nära kontakt med landslagsledningarna. På Sjövillan jobbar vi i första hand med satsande dressyrungdomar. Det är roligast. Då bygger man för framtiden!

Louise berättar att det är relativt ovanligt i Sverige att jobba på det här sättet. Det vanligaste är att man står inackorderad i ett stall dit det i bästa fall kommer en tränare någon gång i veckan. Ofta får eleverna också åka iväg till sin träning.

– Det är ett privilegium att kunna ha sina elever hemma. Dels får jag en helt annan helhetssyn. Jag vet ofta om det har gått dåligt på ett matteprov eller om en pojkvän har gjort slut och kan ha en helt annan förståelse om en elev tex har kort stubin en dag. Det finns också andra fördelar med att ha sina elever samlade på samma plats. Det skapar trygghet och bra laganda. Dessutom finns det alltid ”sparringpartners” trots att detta är en individuell idrott. Det blir också lite utrymme (i denna extremt tidskrävande sport) att snacka lite skit och ta en fika. Att få känna sig som en ”vanlig” tonåring och få vara en lite mer hel människa.

Andra uppdrag inom ridsporten är att jag sitter i styrelsen i Svenska Dressyrtränarklubben där vi försöker bidra till att föra svensk dressyr framåt. Jag har även hand om utvecklingstruppen i Stockholmsdistriktet, säger Louise Crafoord Hofmann-

Vad tycker du är det bästa med din idrott?
– En av de bästa sakerna med min idrott, dressyr, är att den inte har någon ålder. Man kan hålla på med dressyr i princip hela livet. Detta gör det lätt att arbeta på lång sikt. Det måste ju vara svårare, när det till exempel gäller elitgymnastik, eftersom den aktiva perioden där är så försvinnande kort.

Vad är det som har gjort att just du valt att bli tränare?
– Skapandet är en kick! Att bygga tillsammans och med kraft gå mot ett bestämt mål är häftigt! Jag upptäckte tidigt att jag har en bra ”tränarblick”, och att jag tycker det är lika roligt varje dag att ”gå till jobbet” och tillsammans med eleverna hitta på kreativa lösningar. Jag har lätt att kommunicera med både hästar och människor. Jag har också haft förmånen att få jobba med utvecklingsbara ekipage, bra hästar och bra elever. Jag lär mig något nytt varje dag, ofta av mina elever. Att försöka vara i utveckling själv och att vara med och utveckla unga människor är en jätteroligt!

Har du någon speciell filosofi när det gäller hästhantering?
– Ja, jag bråkar aldrig med hästarna! Jag tror på ett gott horsemanship, och säkerhet är också oerhört viktigt.

Har du någon speciell filosofi när det gäller hur du utövar ditt ledarskap?
– Nyckelord för mig är kunskap och engagemang. Entusiasm är ett annat. Jag försöker att vara ärlig och naturlig i min relation med eleverna. Jag engagerar mig också väldigt mycket i alla mina elever, egentligen för mycket. Ibland är jag både tränare, extramamma och psykolog. Jag vill att mina elever ska utvecklas i sin idrott, men det är minst lika viktigt att låta dem växa som människor. Min man tycker att jag ska försöka hålla lite mer distans, men jag tycker att det är svårt. Det tillhör min personlighet på något sätt. Jag vill vara engagerad och jag tror att mina elever uppskattar det. Det är en av mina ledarfilosofier förresten. Jag tror att man måste vara sig själv, så långt det går. Då blir det ärligt och eleverna blir trygga.

Hur hittar du inspirationen och hur utvecklar du dig själv som tränare?
– Inspirationen? Det är lätt. Hela livet är fullt av inspiration! Det finns massor av saker som ger mig inspiration; min familj, hästarna, mina elever, men också en bra låt, lukten av syrén och tusen andra saker. Just idag är det en mening i ett förord till en bok riktad till tränare som gett mig inspiration. Vad tycker ni om den här: ”I livet finns inga oviktiga ögonblick. Ofta finns det pusselbitar som inte verkar så viktiga just när de upplevs, men som senare i livet visar sig få stor betydelse.”

Vilka egenskaper, tycker du, är viktiga för att lyckas som elitryttare inom dressyr?
– Tålamod, uthållighet, ödmjukhet och känsla för hästen. Takt och rytmkänsla är också en fördel. Snabbhet, smidighet och koordination är viktiga fysiska egenskaper. Precis som i alla andra idrotter måste du också vara målinriktad och våga ta risker.

När människa och häst samspelar och något går ”fel”, ryttare och häst får en negativ erfarenhet – hur hanterar du en sådan situation? Ryttaren har sin negativa upplevelse och hästen sin – hur förändrar du en negativ ”spiral” till en positiv, konstruktiv erfarenhet?
– Med lite fantasi och humor kan du vända det mesta till något positivt. Jag försöker stoppa en negativ spiral redan i första svängen om jag kan. Det som har varit har farit. Det enda man kan gör något åt är det som är nu och framåt, försöker jag lära alla mina elever.

Hur motiverar du dina aktiva?
– Jag motiverar dem genom att tro på dem!!! Jag försöker hjälpa dem att se sina obegränsningar istället för sina begränsningar. Ibland kan jag tycka att jag som tränare med mer erfarenhet ”har fått en begränsning, genom att kunna se begränsningar”. Erfarenhet är inte alltid en fördel. Jag tycker att i min tidiga tränarkarriär, fanns det en poäng i pionjärandans kraft och oerfarenhet. Jag trodde på sådant som egentligen var omöjligt och fick mina elever med mig, vilket gjorde att flera av dem faktiskt överträffade sig själv gång på gång…

Vilka egenskaper behöver en dressyrhäst ha för att kunna tävla på elitnivå?
– En dressyrhäst ska ha lätt att röra sig och helst ha tre bra gångarter. Den måste ha bra balans. Den ska helst vara välbyggd, elegant och smidig. Den ska kunna både länga sig och korta sig. Den ska också kunna ”växla” åt sidan Viktigast är dock ridbarheten dvs att den är mottaglig för utbildning och ridning. En dressyrhäst ska vilja gå själv. Du kan tvinga till en viss gräns, men om inte hästen vill själv blir det aldrig riktigt bra.

Hur får man enligt dig, det perfekta samspelet mellan häst och ryttare?
– Du måste lära eleven att sitta mitt över hästen, vara följsam och i perfekt balans, så att hästen blir mottaglig för små hjälper. Kommunikation är den viktigaste pusselbiten.

Du går ju SISU:s elittränarutbildning. Vad är det viktigaste du fått lära dig där?
– Mötet med andra elittränare från andra idrotter ha varit oerhört lärorikt och värdefullt. Jag har också lärt mig en del om mina egna styrkor och svagheter. En sak som jag verkligen har tagit till mig är en lärares ord: ”Ludde” du har ju vägen glasklar i huvudet själv hela tiden, och är nästan alltid ett steg före. Glöm bara inte att se till att även resten av teamet kommer på spåret och blir klara över vad du håller på med

Sista frågan, har du några allmänna tips du vill dela med dig av till andra ledare?
– Ja, var rädd om människor! (och hästar)!